Det var en vanlig dag för Samantha som i flera år hade haft vanan att regelbundet gå till gymmet. Hon var van vid rutinen vid det här laget och hade aldrig stött på några problem tidigare. Men när hon tog sig igenom sin vanliga träningsrutin började något att kännas fel. Trots hennes försök att fokusera på sina övningar kunde hon inte undgå att märka att hon drog till sig uppmärksamhet från flera andra gymbesökare. Det började med några få blickar men snart verkade det som om allas ögon var riktade mot henne. Ju mer hon rörde sig från maskin till maskin desto intensivare blev blickarna. Samantha kunde inte låta bli att känna sig självmedveten och undrade vad hon hade gjort för att dra till sig denna plötsliga uppmärksamhet. Trots sitt växande obehag försökte hon driva igenom sitt träningspass och hoppades att saker och ting så småningom skulle återgå till det normala.
Men allt eftersom minuterna gick blev det allt tydligare att något inte stod rätt till. Några av gymbesökarna började viska sinsemellan och kastade blickar mot hennes riktning. Samanthas hjärta började dunka när hon försökte ignorera den växande känslan av obehag i magen. Hon kunde inte skaka av sig känslan av att något var på väg att hända. Något som skulle förvandla hennes vanliga gymdag till en mardröm. Och inte nog med det. Blickarna förvandlades snart till ett mumlande och mumlandet till viskningar. Samantha kunde inte uppfatta vad de sa men deras dämpade toner gjorde att hon kände sig mer och mer orolig. Hon försökte intala sig själv att hon bara var paranoid men den växande spänningen i luften gjorde det omöjligt att ignorera den sjunkande känslan i hennes mage. Vad som än höll på att hända visste Samantha att det inte var något bra.
